Google påminde mig idag om att det är Jules Vernes födelsedag. Till hans ära vill jag därför påminna om ett par böcker som kom häromåret och som är spännande för Verneläsarna - eller som man kanske tvärtom kan läsa först, för att sen intressera sig för Jules Verne?
Lysande havsboken och Lysande rymdboken heter de, skriva av Nicholas Harris m.fl. och det ovanliga med dem är alltså att de lyser i mörkret. Praktiska för att ligga och läsa under täcket med ficklampa, med andra ord.´
Visst, det är en gimmick, men inget fel i det! Bilderna i Lysande rymdboken ger verkligen ett mäktigt intryck som gör att man intresserar sig ytterligare för texten. Samma information går kanske att få från andra böcker, men sällan samma känsla.
Lysande havsboken har en lite mer ovanlig nisch. Den tar upp olika aspekter av havet, från korallrev till utfiskning, men fokuserar framför allt på de varelser som är självlysande. Det blir rena thrillerkänslan för vår ficklampsläsare! Plankton ser ganska räliga ut när de förstoras ett hundratal gånger, och jag är ganska tacksam över att djuphavsmarulken inte är i naturlig storlek. Även den vuxna läsaren lär sig nya saker - inte visste jag att det finns vampyrbläckfiskar som "skrämmer bort sina angripare genom att plötsligt bli självlysande."
Behöver då barn lära sig allt detta, kan man fråga sig. Behöver och behöver. Inte för att klara skolan, kanske, men det är helt i linje med bloggmanifestet, enligt vilket allt som är spännande behövs. (Och en del som är tråkigt behövs ändå - men det mesta är inte tråkigt när det sätts i ett sammanhang på det här sättet!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar