Nicola Davies böcker om djur - med fakta du garanterat inte kände till

Jag älskar böcker om djur. Jag kan överhuvudtaget inte se en bok med titel som ”Katter”, ”Kaniner”, eller ”Kor” utan att börja bläddra. Men till och med för mig framstår utbudet ibland som ett gytter av likartade gullighetsprodukter om välmående fyrbeningar.

Nicola Davies’ böcker med Neal Layton som illustratör är något helt annat. De är till för barn som har stenkoll inte bara på katter, kaniner och kor, utan även älgar, ekorrer och elefanter. Barn som börjat tro att naturen inte har sådär värst mycket kvar att överraska med. (Samt naturligtvis för lika uttråkade vuxna.)

De hittills översatta böckerna heter Bajs: det onämnbaras naturhistoria, Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån. De överraskar garanterat. Naturen framstår plötsligt som mer spännande än någon science-fiction-bok. Eller vad sägs om parasiten cymothoa, som äter upp en fisks tunga och sen lever vidare i fiskens mun, som en ny tunga? Efter en stunds läsning i Vad är det som kliar? börjar det definitivt klia lite varstans, och för läsare i äckelåldern (som kan infalla lite när som helst) är den helt perfekt.

Bajs är, titeln till trots, inte fullt lika läbbig, men väldigt intressant! Man får till exempel veta att dyngbaggar är ganska kräsna av sig. När australiensarna importerade kor fattade inte de australiska dyngbaggarna vad komockor skulle vara bra för. De såg ju inte alls ut som kängurubajs! Komockorna fick ligga där de låg och blev boplats för massor av flugor – tills australiensarna började importera dyngbaggar som kunde hantera komockor.

Extrema djur är nog ändå min favorit. Här kan man känna sig lagom mesig som människa eftersom man inte kan överleva i 8 månader utan mat som isbjörnen eller frysas till is som skogsgrodan. För att inte tala om björndjur! Björndjur utnämns i boken till ”jordens tuffaste djur” och de är verkligen helt osannolika. De drar in sina ben och skjuter ihop sig till små tunnor (kryptobios) och sen överlever de vad som helst: upphettning till 150 grader, nerkylning till absoluta nollpunkten, högt tryck, röntgenstrålning, till och med att befinna sig i yttre rymdens vakuum. De ligger stilla tills faran är över och sen återgår de till sitt normala liv.

Björndjuret är min idol. Och Nicola Davies ligger också nånstans på idollistan.

Mina ursprungliga reaktioner på böckerna kan du läsa på Holmabloggen!
Fakta om Nicola Davies (på engelska)
Cracked.com: 5 Animals That Are Terrifyingly Hard to Kill (där björndjur förstås ingår)

Mer att läsa för barn och ungdomar:
Scott Westerfeld: Parasit (tonårsroman med vampyrtema där man också får veta mycket om spännande parasiter)
Thérese Bringholm: Fiskögon, sopor och annat smaskens, Sov gott: upp och ner och under vattnet (andra udda böcker om djurvärlden)

Mer att läsa för vuxna:
Hanna Kokko och Katja Bargum: Torsken som krympte (om evolutionsbiologi)
Olivia Judson: Dr. Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen (fackbok om biologi, uppbyggd som en sexfrågespalt)

Stefan Casta och Stora Musboken

Under konferensen Litteralund hade jag glädjen att få besöka Kulturens utställning om Stefan Casta: Stefan Castas gröna tråd. Casta har skrivit ett stort antal barn- och ungdomsböcker, gärna om djur och natur. Utställningen visar illustrationer från många av hans böcker, och eftersom han arbetar med illustratörer med väldigt olika stil blir utställningen både vacker och spännande. Den har förlängts till slutet av februari, så ni som kan, åk gärna in och titta!

Casta skriver både fack- och skönlitteratur. Av hans faktaböcker är jag allra mest förtjust i Stora musboken.

Att jag fallit pladask för just den boken beror förstås delvis på Staffan Ullströms fullkomligt ljuvliga illustrationer. Detaljrikedomen är nästan som ett fotografi, men samtidigt, på någon underlig vänster, mycket mer levande än de flesta fotografier. Att många av djuren i boken är jättesöta skadar inte heller. (Sen skulle jag väl inte precis vilja ha dem i källaren!)

Men även texten når här en charmnivå som är över till och med Castas vanliga.  Ta till exempel det här stycket om den bruna råttan: "[T]ill skillnad från husmusen, som nog trivs bäst på landet, har råttan helt andra visioner. Den är uppdaterad. Den vill bo modernt. Den vill ha tunnelbana och McDonald's!"

Att kunna kombinera det faktafyllda med det roliga på ett sånt sätt är en skön konst.

Stefan Castas senaste faktabok, En natt på jorden, handlar om maskar och är illustrerad av Anna Bengtsson (som också återgett trädens liv i den underbara Det kittlar när löven kommer). Jag har inte läst den än, men jag är väldigt nyfiken!