Språk, sex och teknik

Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok gick i år till en faktabok, nämligen ABC å allt om D av Nina Ulmaja. Boken innehåller massor av information om bokstäver och alfabet. För varje bokstav visas hur den har sett ut som egyptisk hieroglyf, som bokstav i tidigaste alfabetet, och i proto-kananeiskt, feniciskt, grekiskt och romerskt alfabet. Dessutom finns fakta om runskrift, ideogram, handalfabetet och allt möjligt annat som börjar på rätt bokstav och har med språk att göra.

Boken är lagom för barn från och med tioårsåldern sådär, men minst lika lagom (kanske ännu mer) för vuxna!

Utdrag ur ABC å allt om D, på provläs.se.

***

En annan faktabok som har kommit i år är Världens viktigaste bok av Nathalie Simonsson, som en elev i fyran först tipsade mig om och som ett flertal andra elever har lånat sedan dess.

Att hitta sexualupplysningsböcker för mellanstadieelever är inte alltid så lätt. Ofta är de böckerna antingen för barnsliga eller för vuxna. Den här passar precis för åldern och är upplagd på ett sätt som fångar intresset, med mycket om känslor och tankar såväl som det kroppsliga.  Den påminner lite om KPs frågespalt Kropp & knopp (som även den finns som bok), men är mindre förnumstig.

En sak som jag tycker är väldigt positiv är att kropparna i boken ser så olika ut. Även texten försöker omfatta olika erfarenheter och ifrågasätta normer. Det märks att författaren har försökt vara så inkluderande som möjligt, vilket är jättebra – de barn som förväntas läsa är ju också olika.

Utdrag ur Världens viktigaste bok, på provläs.se.

Utdrag ur Världens viktigaste bok, på evajais.se.

***

Nypon förlag har kommit ut med två faktaböcker om teknik: Teknik med el och Teknik med hus och broar, båda av Torsten Bengtsson. Ämnet är inte så vanligt som det borde vara och det är trevligt att se dessa böcker, med en blandning av berätelse, fakta och experiment.  Innehållet är anpassat till läroplanen och svårighetsnivån kan passa till flera olika åldrar. Observera dock att en vuxen absolut bör vara med vid experimenten, i synnerhet de som handlar om el!

Atomer, konst, bon och sprinters

Som faktaboksälskare är det roligt att ibland stöta på böcker som handlar om något väldigt ovanligt, något som kanske kan betraktas som ”överkurs” för barnen, men som inte är svårt i sin faktiska framställning.

Albert Mus berättar om den fantastiska atomen är en bok om atomfysik för barn i ungefär lågstadieåldern.  Den har väldigt fina bilder av Jens Ahlbom och berättar på ett intressant och ganska enkelt sätt om sitt ämne. Lite rörigt blir det av att bitar av uppslagen används till en berättelse om en särskild atom och vart den tar vägen genom världshistorien. Berättelsen i sig är spännande, men läsaren får nog bestämma i förväg om den ska följa atomberättelsen eller läsa allt runt omkring.

Min första bok om Ernst Billgren är en ovanlig bilderbok i kartongformat, för både barn och vuxna ”0-113 år”. Varje uppslag har ett konstverk och en fråga, t.ex. ”Rådjur: Vad heter rådjuret? Han är på jakt efter  något, vad letar han efter?” Eftersom boken är så ny vet jag inte om barnen kommer att tycka om den, men det är en väldigt kul idé, och jag tror att det kan vara roligt även för barnen att få möta den här typen av konst i ett sammanhang som de förstår.

Båda böckerna är väldigt läsvärda, och jag hoppas verkligen få läsa fler… kanske inte precis liknande böcker, men fler lika oväntade!

***

En annan bra bok som har dykt upp i år är Alla vill ha ett bo, fortsättningen på Alla vill ha mat. Här beskrivs hur olika djur bor, och på varje uppslag finns också rubriker som ”Hitta bon!” ”Komma nära?” och ”Bygghjälp!” för den som själv vill titta på djurbon eller bygga holkar. Det är en bok som passar både för biologiundervisningen och för ren lustläsning.

Bonnier Carlssons serie Lätt att läsa: fakta har kommit ut med en bok som heter Supersnabb, där snabba människor, djur, fordon o.s.v. beskrivs. Det mest sympatiska med boken tycker jag är att samtidigt som den njuter av att prata om världsrekorden, påpekar den också att inte allting måste ske snabbt, utan att vissa saker mår bäst av att ske lite långsammare. Dessutom är de snabba inte nödvändigtvis snabba på allt. ”En världsmästare på 100 meter kan ta flera timmar på sig på toaletten”, står det bland annat. (Hm, flera timmar? Dopning?)

Små djur och stora gudar

Det var bra länge sedan jag skrev senast! Ändå kommer det nya bra faktaböcker hela tiden. Jag tänker alltid att andra har hunnit före, men det kan ju ändå vara någon som behöver tipsas.

Till exempel har den praktiska bokserien "Känn igen 25..." kommit med två nya böcker: Känn igen 25 fjärilar och flygfän och Känn igen 25 sniglar, kryp och kräldjur. Ytterligare två är på gång: Känn igen 25 däggdjur och Känn igen 25 träd och buskar.

Det jag gillar med den serien är att den är så inriktad på saker som är kul att veta om sånt man ser i naturen, det vill säga utseende, praktiska tips och något ovanligt eller spännande faktum. Det är kanske mindre praktiskt för skolarbete än föda-boplats-livscykel, men det är trevligare och mer intresseväckande läsning.

***

Min första småkrypsbok är en tjockare variant av samma idé, med färgfoton och möjlighet att kryssa i vilka småkryp man har sett. Den kommer i sommar ut i iPhone/iPad-varianten Min första småkrypsapp. Wahlströms presenterar appen så här: "Med Min första småkrypsapp kan barn samla på olika insekter. Ett roligt och pedagogiskt sätt att lära om djur och natur, där samlarivern belönas med medaljer och mästartitel."

Jag är själv ingen app-människa, men jag tycker ändå att det verkar som en riktigt bra idé!

***

Till slut ett tips för äldre barn (och vuxna). En av SO-lärarna efterlyste böcker om världsreligionerna och vi fick napp på Om änglar, gudar och hjältar av Janny van der Molen. Det är en praktisk och fängslande (och ganska tjock) bok med berättelser ur världsreligionerna. För varje religion presenteras först huvuddragen, för att sedan följas av ett antal berättelser. Det är lätt att se vilken religion en viss historia tillhör; på kanten av varje sida finns en symbol för just den religionen.

Boken passar bra för högläsning (eller egen läsning från 11-årsåldern och uppåt) och ett bra komplement till såna religionsböcker som framför allt handlar om religiösa seder och bruk.

Namnguiden

Egentligen är detta boktips ett fusk, för det är en vuxenbok, inte en barnbok, men den är så praktisk för både barn och vuxna att jag vill ha med den ändå.

Det gäller senaste utgåvan av Namnguiden av Solveig Norberg. En väldigt vanlig typ av bok, först lite prat om namn och sen listor på förnamn rakt upp och ner med förklaringar. Inte ens alltid särskilt bra förklaringar "Irländskt efternamn" som förklaring på Riordan är mer än lovligt slarvigt.

Men namnen finns med. Inte allihop, men Abdullah och Sabrina och sånt som barnen faktiskt heter, de finns med, så att en majoritet av barnen faktiskt har en rimlig chans att få reda på vad deras namn betyder även om de är för unga för att förstå engelskan på behindthename.com.

Facklust

”Titta!” utropade en elev förtjust igår och ryckte i sin kompis för att få hennes uppmärksamhet. ”De har fått in nya faktaböcker!”

Böckerna hon syftade på var ytterligare några delar i serien ”Lätta fakta”, som varit på rea den senaste tiden. Serien är praktisk för barn som gillar faktaböcker inom olika ämnen och med många färgfotografier, men som ännu inte klarar några större textmängder.

Hennes reaktion är ett av många exempel på att vuxna som betraktar skönlitteratur som lustläsning och facklitteratur som informationssökning är helt ute och cyklar. Lust och information går in i varandra och båda sorternas böcker går att använda i båda sammanhangen. Förstås.

Det där med jämlikhet...

Inte något direkt boktips, utan bara en fundering, när jag nu ändå varit inne på källkritik:

Frågan om vem som syns i böckerna och vem som inte gör det, och vad som egentligen sägs, är väldigt viktig. Ibland hörs ett muttrande om att allt genus/funktions/etnicitets/sexualitets-tänkande är onödigt, att vi inte ska se till sånt utan vara jämlika.

Och det är klart, risken finns att man stirrar sig blind på identitetstänkandet och missar människan man faktiskt har att göra med. Å andra sidan är vi ofta inte alls så jämlika som vi tror, utan utgår ifrån att det rätta är det vi själva är vana vid. Då kan det vara praktiskt med någon som visar att nu ser det faktiskt ut så här och har vi någon bra motivering till det?

Ett bra exempel är SOU 2010:10, Historia - ett ämne om män, av Ann-Sofie Ohlander. Hon har undersökt några olika läromedel i historia för grundskola och gymnasium och kommit fram till att det förekommer mycket få kvinnor, även när det gäller 1900-talshistorien.

Då finns det orsak att fråga sig varför. Är det för att kvinnorna inte gjort tillräckligt viktiga saker? Vem har i så fall bestämt vad som är viktigt?

Själv bläddrade jag just precis nu i 1000 frågor och svar, som bland annat bestämt sig för att Christer Fuglesang är värd att nämnas, men att Valentina Teresjkova inte är det. Visst kan man göra den prioriteringen. Men att det skulle bli mer jämlikt och rättvist av att man inte visar att man prioriterar på det sättet och frågar sig varför man gör det, det tror jag inte på.

Ännu en slutsats att dra av Ohlanders utredning, kanske ännu viktigare: Läromedel måste utsättas för samma typ av källkritik som allt annat.

Livet, jobbet och sömnen i tre böcker från 2010

I förra inlägget (eller första halvan av det här inlägget, beroende på hur man ser det) skrev jag om några böcker från 2011. I det här vill jag tipsa om några böcker från 2010 som jag först nu köpt in och läst.

Pernilla Stalfelt har skrivit ett antal faktabilderböcker om krig, död, kärlek och andra filosofiska ämnen. Nu har hon skrivit Livetboken, som är lika rolig, drastisk och tankeväckande som hennes andra. Som vanligt tas alla möjliga aspekter upp, till exempel vad som lever: ”Träd har också ett liv. Ett trädliv är längre än människans liv… Kanske 600 år. Ett trädliv kan börja i ett ekollon. Eller vad man kan ägna livet åt: ”Man kan upptäcka nya ställen, till exempel ett spännande tak… Man kan pussas med luciakronor. Promenera på månen… reta upp en drake.” Som utgångspunkt för en diskussion eller egen funderarstund är det en jättebra bok.

Johan Unenges Det ska jag bli! Testa ditt önskejobb! påminner om en sån där bok sammansatt av KP-artiklar, fast knasigare. Den tar upp några olika yrken och blandar fakta om hur jobben går till med tips om lekar och övningar man kan göra för att se om man passar till just det jobbet: ”En delfinskötare måste ha badkläder på sig och se glad ut hela tiden. Det är inte så lätt. Du vet själv hur kallt det kan bli efter ett bad innan man har bytt om. Men det får man inte visa om man har publik. Träna på att gå runt och se glad ut i våta badkläder.” Mer roligt än informativt (delfinskötare brukar ha ganska heltäckande badkläder). Samtidigt är hela boken så avväpnande att jag sitter och fnissar. Perfekt som utgångspunkt för lekar en tråkig dag.

Thérèse Bringholm och Inger Scharis har skrivit boken Sov gott: upp och ner & under vattnet! med illustrationer av Lena Forsman. Det är en väldigt lättläst och trevlig bilderbok som på varje högersida frågar vilket djur som sover på något underligt sätt, för att sedan ge svaret på följande vänstersida. Här och var finns ett ”pssssst!” eller ”Visste du att” som ger lite extra information om djuret i fråga. Bilderna är skojiga och charmiga, med till exempel en Sir Väs-liknande orm som sover med napp, filt och huvudkudde.

För att återgå till förra inläggets diskussion om källor: Sov gott! anger inga källor alls, vilket väl har att göra med att den vänder sig till så väldigt små barn. (Använder man den i skolan kan man naturligtvis prata om just detta och ha det som utgångspunkt för att lära sig mer.) Livetboken gör det inte heller och det är  inte så underligt; Stalfelt associerar så vilt att en källförteckning förmodligen skulle ha blivit lika lång som själva boken. I Det ska jag bli! tackar författaren ”Erik Johansson, forstare KTH, Ylva Blomqvist, alla faktagranskare och medlemmarna i Barnens Bokklubb som berättade om sina drömjobb.” Tjaha.