Inte något direkt boktips, utan bara en fundering, när jag nu ändå varit inne på källkritik:
Frågan om vem som syns i böckerna och vem som inte gör det, och vad som egentligen sägs, är väldigt viktig. Ibland hörs ett muttrande om att allt genus/funktions/etnicitets/sexualitets-tänkande är onödigt, att vi inte ska se till sånt utan vara jämlika.
Och det är klart, risken finns att man stirrar sig blind på identitetstänkandet och missar människan man faktiskt har att göra med. Å andra sidan är vi ofta inte alls så jämlika som vi tror, utan utgår ifrån att det rätta är det vi själva är vana vid. Då kan det vara praktiskt med någon som visar att nu ser det faktiskt ut
så här och har vi någon bra motivering till det?
Ett bra exempel är SOU 2010:10,
Historia - ett ämne om män, av Ann-Sofie Ohlander. Hon har undersökt några olika läromedel i historia för grundskola och gymnasium och kommit fram till att det förekommer mycket få kvinnor, även när det gäller 1900-talshistorien.
Då finns det orsak att fråga sig varför. Är det för att kvinnorna inte gjort tillräckligt viktiga saker? Vem har i så fall bestämt vad som är viktigt?
Själv bläddrade jag just precis nu i
1000 frågor och svar, som bland annat bestämt sig för att Christer Fuglesang är värd att nämnas, men att Valentina Teresjkova inte är det. Visst kan man göra den prioriteringen. Men att det skulle bli mer jämlikt och rättvist av att man inte visar
att man prioriterar på det sättet och frågar sig
varför man gör det, det tror jag inte på.
Ännu en slutsats att dra av Ohlanders utredning, kanske ännu viktigare: Läromedel måste utsättas för samma typ av källkritik som allt annat.
