Vi läser om romer

Dagens tips är framför allt riktat till SO-lärare, men även för andra intresserade.

Romska ungdomsförbundet har givit ut ett nytt läromedel för årskurs 4-9, med titeln Vi läser om romer. Själva boken är gratis och skolorna behöver bara betala för frakten, vilket innebär att det går att få en klassuppsättning med 30 böcker för ett par hundra.

Boken består huvudsakligen av intervjuer med romer, gjorda av romer. Det som berättas är fascinerande och ger en bred bild av romernas svenska och europeiska historia. Några av intervjuerna är lite valhänt gjorda, men innehållet triumferar över formen.

Mot slutet av boken finns ett lite längre kapitel med information om romsk kultur och historia, i mer lättillgänglig form som kan passa för elever i fyran att läsa själva. Intervjuerna kan vara bäst att högläsa för de yngsta, men de äldre eleverna klarar nog att läsa även detta själva.

Till boken hör också en hemsida: http://www.romernashistoria.se

Där finns mer information om romsk kultur och vissa interaktiva moment, t.ex. att titta in i en romsk vagn och klicka på viktiga ägodelar där, eller ta en bild på sig själv och lägga till romska kläder. Stora delar av sidan går också att få som ljudfil för den som önskar.

På hemsidan finns dessutom en lärarhandledning.

Slutligen finns också möjlighet att låna in lådor med föremål som hör till romsk kultur, för att ha i klassrummet. Detta har jag dock inte provat själv än. När det gäller boken och hemsidan kan jag däremot rekommendera dem till den som behöver lite hjälp med undervisningen om Sveriges minoriteter!

I LGR 11 står det så här i det centrala innehållet för år 4-6 (liknande formulering finns för år 7-9):

”Urfolket samerna och övriga nationella minoriteter i Sverige. De nationella minoriteternas rättigheter.”

Det finns förstås även andra punkter i det centrala innehållet som man kommer åt med detta läromedel, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter och 1900-talshistoria i allmänhet.

Snabel@ upptäcker sin bokstav

En kul och lite ovanlig bok som kom förra året var Snabel@ upptäcker sin bokstav : En bok om datorn av Linda Palm och Jessica Lindholm. Jag blev tipsad om den av en kollega redan då, men har köpt in den först nu. Inte en dag för tidigt!

Snabel@ är ett lustigt blått djur som ska skicka mail och använda datorn, och boken förklarar för barnen hur datorn fungerar.

Det är väldigt mycket fokus just på mail, så den är nog som mest användbar just när man har en grupp barn som ska lära sig att använda mail för första gången. Men det går också att använda den för att prata om annat som rör datorn: Hur internet fungerar, vad man kan använda datorn till, vilka olika slags datorer och tillbehör som finns – och inte minst ett uppslag med datorgymnastik! (Mycket praktiskt även för oss vuxna!)

Boken passar för barn i förskoleklass och den tidiga skolåldern. Jämfört med Statens medieråds ”Nosa på nätet” är den inte lika utförlig, men är å andra sidan betydligt lättare för barnen att hänga med i. För mig som har många barn som inte har kommit så långt med svenskan är Snabel@ precis lagom för datorkunskap i de lägre åldrarna.

(Utdrag ur boken från illustratörens hemsida.)

Tips från vårens utgivning 2013

Uppföljare är ett ord med lite dålig klang, som antyder girighet och brist på fantasi, men uppföljare kan också vara väldigt bra. I filmvärlden finns X-Men 2 och Rymdimperiet slår tillbaka. I litteraturen finns Huckleberry Finns äventyr och de senare delarna i Maria Gripes skuggserie.

Och bland fackböcker för barn finns nu Stora mesboken och Hårdkokta fakta om ägg.

Stora mesboken av Stefan Casta & Staffan Ullström är precis lika trevlig som Stora musboken, med någorlunda lättläst text (och ordlista i slutet av boken), ett varmt personligt tilltal och ljuvliga bilder. Här finns både de vanligaste mesarna beskrivna och sådana mesar jag aldrig någonsin sett men får stor lust att se. Dessutom  får mesarnas fiender sparvhöken och sparvugglan lite utrymme, samt några fåglar som kallas mesar trots att de inte tillhör rätt släkte.

Hårdkokta fakta om ägg av Lena Sjöberg (som tidigare skrivit Kalla fakta om is) kan ge ett oöverskådligt intryck – det finns så många rutor med så mycket olika fakta på varje sida att det är bäst att läsa boken lite i taget. Som tur är finns det flera underavdelningar: Är det fågelägg jag vill veta mer om? Insektsägg? Däggdjursägg? (!) Eller kanske vill jag veta något om äggätandets historia, eller hitta några lätta recept? Allt finns i denna bok, som inte är särskilt svårläst om man bara tar ett djupt andetag och lugnt väljer en sida att ta till sig.

Väldigt bra i båda böckerna är att källor finns tydligt angivna, något som inte alltid är självklart i fackböcker för barn.

Mer praktiska nya böcker vi har fått in är Pinnboken av Jo Schofield & Fiona Danks och Tom Tits roliga tricks av Klas Fresk & Lasse Levemark. Tom Tits-boken består mest av experiment från de äldre böckerna, men den som inte redan har allihop eller behöver ett lite fräschare exemplar kan ha stor glädje av den här boken som på ett tydligt och intresseväckande sätt visar enkla experiment att göra hemma.

Pinnboken handlar om allt som går att göra med pinnar. Vid varje förslag finns en, två eller tre pinnar som anger om det behövs en vuxen närvarande eller inte. Särskilt svåra är inga av förslagen, däremot kan några av dem vara lite farliga, inte minst spjutkastaren, där det finns en särskild varning. Både vuxna och barn kan hämta mycket trevlig inspiration ur boken, men om barnet springer ut ensam i skogen med Pinnboken bör nog den vuxna försöka hålla lite uppsikt över vad som händer.

Språk, sex och teknik

Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok gick i år till en faktabok, nämligen ABC å allt om D av Nina Ulmaja. Boken innehåller massor av information om bokstäver och alfabet. För varje bokstav visas hur den har sett ut som egyptisk hieroglyf, som bokstav i tidigaste alfabetet, och i proto-kananeiskt, feniciskt, grekiskt och romerskt alfabet. Dessutom finns fakta om runskrift, ideogram, handalfabetet och allt möjligt annat som börjar på rätt bokstav och har med språk att göra.

Boken är lagom för barn från och med tioårsåldern sådär, men minst lika lagom (kanske ännu mer) för vuxna!

Utdrag ur ABC å allt om D, på provläs.se.

***

En annan faktabok som har kommit i år är Världens viktigaste bok av Nathalie Simonsson, som en elev i fyran först tipsade mig om och som ett flertal andra elever har lånat sedan dess.

Att hitta sexualupplysningsböcker för mellanstadieelever är inte alltid så lätt. Ofta är de böckerna antingen för barnsliga eller för vuxna. Den här passar precis för åldern och är upplagd på ett sätt som fångar intresset, med mycket om känslor och tankar såväl som det kroppsliga.  Den påminner lite om KPs frågespalt Kropp & knopp (som även den finns som bok), men är mindre förnumstig.

En sak som jag tycker är väldigt positiv är att kropparna i boken ser så olika ut. Även texten försöker omfatta olika erfarenheter och ifrågasätta normer. Det märks att författaren har försökt vara så inkluderande som möjligt, vilket är jättebra – de barn som förväntas läsa är ju också olika.

Utdrag ur Världens viktigaste bok, på provläs.se.

Utdrag ur Världens viktigaste bok, på evajais.se.

***

Nypon förlag har kommit ut med två faktaböcker om teknik: Teknik med el och Teknik med hus och broar, båda av Torsten Bengtsson. Ämnet är inte så vanligt som det borde vara och det är trevligt att se dessa böcker, med en blandning av berätelse, fakta och experiment.  Innehållet är anpassat till läroplanen och svårighetsnivån kan passa till flera olika åldrar. Observera dock att en vuxen absolut bör vara med vid experimenten, i synnerhet de som handlar om el!

Atomer, konst, bon och sprinters

Som faktaboksälskare är det roligt att ibland stöta på böcker som handlar om något väldigt ovanligt, något som kanske kan betraktas som ”överkurs” för barnen, men som inte är svårt i sin faktiska framställning.

Albert Mus berättar om den fantastiska atomen är en bok om atomfysik för barn i ungefär lågstadieåldern.  Den har väldigt fina bilder av Jens Ahlbom och berättar på ett intressant och ganska enkelt sätt om sitt ämne. Lite rörigt blir det av att bitar av uppslagen används till en berättelse om en särskild atom och vart den tar vägen genom världshistorien. Berättelsen i sig är spännande, men läsaren får nog bestämma i förväg om den ska följa atomberättelsen eller läsa allt runt omkring.

Min första bok om Ernst Billgren är en ovanlig bilderbok i kartongformat, för både barn och vuxna ”0-113 år”. Varje uppslag har ett konstverk och en fråga, t.ex. ”Rådjur: Vad heter rådjuret? Han är på jakt efter  något, vad letar han efter?” Eftersom boken är så ny vet jag inte om barnen kommer att tycka om den, men det är en väldigt kul idé, och jag tror att det kan vara roligt även för barnen att få möta den här typen av konst i ett sammanhang som de förstår.

Båda böckerna är väldigt läsvärda, och jag hoppas verkligen få läsa fler… kanske inte precis liknande böcker, men fler lika oväntade!

***

En annan bra bok som har dykt upp i år är Alla vill ha ett bo, fortsättningen på Alla vill ha mat. Här beskrivs hur olika djur bor, och på varje uppslag finns också rubriker som ”Hitta bon!” ”Komma nära?” och ”Bygghjälp!” för den som själv vill titta på djurbon eller bygga holkar. Det är en bok som passar både för biologiundervisningen och för ren lustläsning.

Bonnier Carlssons serie Lätt att läsa: fakta har kommit ut med en bok som heter Supersnabb, där snabba människor, djur, fordon o.s.v. beskrivs. Det mest sympatiska med boken tycker jag är att samtidigt som den njuter av att prata om världsrekorden, påpekar den också att inte allting måste ske snabbt, utan att vissa saker mår bäst av att ske lite långsammare. Dessutom är de snabba inte nödvändigtvis snabba på allt. ”En världsmästare på 100 meter kan ta flera timmar på sig på toaletten”, står det bland annat. (Hm, flera timmar? Dopning?)

Små djur och stora gudar

Det var bra länge sedan jag skrev senast! Ändå kommer det nya bra faktaböcker hela tiden. Jag tänker alltid att andra har hunnit före, men det kan ju ändå vara någon som behöver tipsas.

Till exempel har den praktiska bokserien "Känn igen 25..." kommit med två nya böcker: Känn igen 25 fjärilar och flygfän och Känn igen 25 sniglar, kryp och kräldjur. Ytterligare två är på gång: Känn igen 25 däggdjur och Känn igen 25 träd och buskar.

Det jag gillar med den serien är att den är så inriktad på saker som är kul att veta om sånt man ser i naturen, det vill säga utseende, praktiska tips och något ovanligt eller spännande faktum. Det är kanske mindre praktiskt för skolarbete än föda-boplats-livscykel, men det är trevligare och mer intresseväckande läsning.

***

Min första småkrypsbok är en tjockare variant av samma idé, med färgfoton och möjlighet att kryssa i vilka småkryp man har sett. Den kommer i sommar ut i iPhone/iPad-varianten Min första småkrypsapp. Wahlströms presenterar appen så här: "Med Min första småkrypsapp kan barn samla på olika insekter. Ett roligt och pedagogiskt sätt att lära om djur och natur, där samlarivern belönas med medaljer och mästartitel."

Jag är själv ingen app-människa, men jag tycker ändå att det verkar som en riktigt bra idé!

***

Till slut ett tips för äldre barn (och vuxna). En av SO-lärarna efterlyste böcker om världsreligionerna och vi fick napp på Om änglar, gudar och hjältar av Janny van der Molen. Det är en praktisk och fängslande (och ganska tjock) bok med berättelser ur världsreligionerna. För varje religion presenteras först huvuddragen, för att sedan följas av ett antal berättelser. Det är lätt att se vilken religion en viss historia tillhör; på kanten av varje sida finns en symbol för just den religionen.

Boken passar bra för högläsning (eller egen läsning från 11-årsåldern och uppåt) och ett bra komplement till såna religionsböcker som framför allt handlar om religiösa seder och bruk.

Namnguiden

Egentligen är detta boktips ett fusk, för det är en vuxenbok, inte en barnbok, men den är så praktisk för både barn och vuxna att jag vill ha med den ändå.

Det gäller senaste utgåvan av Namnguiden av Solveig Norberg. En väldigt vanlig typ av bok, först lite prat om namn och sen listor på förnamn rakt upp och ner med förklaringar. Inte ens alltid särskilt bra förklaringar "Irländskt efternamn" som förklaring på Riordan är mer än lovligt slarvigt.

Men namnen finns med. Inte allihop, men Abdullah och Sabrina och sånt som barnen faktiskt heter, de finns med, så att en majoritet av barnen faktiskt har en rimlig chans att få reda på vad deras namn betyder även om de är för unga för att förstå engelskan på behindthename.com.

Facklust

”Titta!” utropade en elev förtjust igår och ryckte i sin kompis för att få hennes uppmärksamhet. ”De har fått in nya faktaböcker!”

Böckerna hon syftade på var ytterligare några delar i serien ”Lätta fakta”, som varit på rea den senaste tiden. Serien är praktisk för barn som gillar faktaböcker inom olika ämnen och med många färgfotografier, men som ännu inte klarar några större textmängder.

Hennes reaktion är ett av många exempel på att vuxna som betraktar skönlitteratur som lustläsning och facklitteratur som informationssökning är helt ute och cyklar. Lust och information går in i varandra och båda sorternas böcker går att använda i båda sammanhangen. Förstås.

Det där med jämlikhet...

Inte något direkt boktips, utan bara en fundering, när jag nu ändå varit inne på källkritik:

Frågan om vem som syns i böckerna och vem som inte gör det, och vad som egentligen sägs, är väldigt viktig. Ibland hörs ett muttrande om att allt genus/funktions/etnicitets/sexualitets-tänkande är onödigt, att vi inte ska se till sånt utan vara jämlika.

Och det är klart, risken finns att man stirrar sig blind på identitetstänkandet och missar människan man faktiskt har att göra med. Å andra sidan är vi ofta inte alls så jämlika som vi tror, utan utgår ifrån att det rätta är det vi själva är vana vid. Då kan det vara praktiskt med någon som visar att nu ser det faktiskt ut så här och har vi någon bra motivering till det?

Ett bra exempel är SOU 2010:10, Historia - ett ämne om män, av Ann-Sofie Ohlander. Hon har undersökt några olika läromedel i historia för grundskola och gymnasium och kommit fram till att det förekommer mycket få kvinnor, även när det gäller 1900-talshistorien.

Då finns det orsak att fråga sig varför. Är det för att kvinnorna inte gjort tillräckligt viktiga saker? Vem har i så fall bestämt vad som är viktigt?

Själv bläddrade jag just precis nu i 1000 frågor och svar, som bland annat bestämt sig för att Christer Fuglesang är värd att nämnas, men att Valentina Teresjkova inte är det. Visst kan man göra den prioriteringen. Men att det skulle bli mer jämlikt och rättvist av att man inte visar att man prioriterar på det sättet och frågar sig varför man gör det, det tror jag inte på.

Ännu en slutsats att dra av Ohlanders utredning, kanske ännu viktigare: Läromedel måste utsättas för samma typ av källkritik som allt annat.

Livet, jobbet och sömnen i tre böcker från 2010

I förra inlägget (eller första halvan av det här inlägget, beroende på hur man ser det) skrev jag om några böcker från 2011. I det här vill jag tipsa om några böcker från 2010 som jag först nu köpt in och läst.

Pernilla Stalfelt har skrivit ett antal faktabilderböcker om krig, död, kärlek och andra filosofiska ämnen. Nu har hon skrivit Livetboken, som är lika rolig, drastisk och tankeväckande som hennes andra. Som vanligt tas alla möjliga aspekter upp, till exempel vad som lever: ”Träd har också ett liv. Ett trädliv är längre än människans liv… Kanske 600 år. Ett trädliv kan börja i ett ekollon. Eller vad man kan ägna livet åt: ”Man kan upptäcka nya ställen, till exempel ett spännande tak… Man kan pussas med luciakronor. Promenera på månen… reta upp en drake.” Som utgångspunkt för en diskussion eller egen funderarstund är det en jättebra bok.

Johan Unenges Det ska jag bli! Testa ditt önskejobb! påminner om en sån där bok sammansatt av KP-artiklar, fast knasigare. Den tar upp några olika yrken och blandar fakta om hur jobben går till med tips om lekar och övningar man kan göra för att se om man passar till just det jobbet: ”En delfinskötare måste ha badkläder på sig och se glad ut hela tiden. Det är inte så lätt. Du vet själv hur kallt det kan bli efter ett bad innan man har bytt om. Men det får man inte visa om man har publik. Träna på att gå runt och se glad ut i våta badkläder.” Mer roligt än informativt (delfinskötare brukar ha ganska heltäckande badkläder). Samtidigt är hela boken så avväpnande att jag sitter och fnissar. Perfekt som utgångspunkt för lekar en tråkig dag.

Thérèse Bringholm och Inger Scharis har skrivit boken Sov gott: upp och ner & under vattnet! med illustrationer av Lena Forsman. Det är en väldigt lättläst och trevlig bilderbok som på varje högersida frågar vilket djur som sover på något underligt sätt, för att sedan ge svaret på följande vänstersida. Här och var finns ett ”pssssst!” eller ”Visste du att” som ger lite extra information om djuret i fråga. Bilderna är skojiga och charmiga, med till exempel en Sir Väs-liknande orm som sover med napp, filt och huvudkudde.

För att återgå till förra inläggets diskussion om källor: Sov gott! anger inga källor alls, vilket väl har att göra med att den vänder sig till så väldigt små barn. (Använder man den i skolan kan man naturligtvis prata om just detta och ha det som utgångspunkt för att lära sig mer.) Livetboken gör det inte heller och det är  inte så underligt; Stalfelt associerar så vilt att en källförteckning förmodligen skulle ha blivit lika lång som själva boken. I Det ska jag bli! tackar författaren ”Erik Johansson, forstare KTH, Ylva Blomqvist, alla faktagranskare och medlemmarna i Barnens Bokklubb som berättade om sina drömjobb.” Tjaha.

Gudar, blommor och källkritik

Det var länge sedan jag skrev här i bloggen, men nu är det sommar och inläsningstid, så jag har hittat några nya böcker att tipsa om:

Mytologi är ett spännande ämne som det ofta kommer nya böcker om. Andreas Palmaer och Peter Bergting har skrivit den lättlästa Grekiska gudar: de tre bröderna, som handlar om Zeus, Poseidon och Hades, även om andra gudar också dyker upp på ett hörn. Berättelserna blandas med korta fakta.

Boken slår kanske inte Maj Samzelius klassiska Hjältar och monster på himlavalven när det gäller dramatisk nerv och gestaltning (men hon är å andra sidan svårslagen), men den är spännande och intressant och kan säkert fungera bra både för läshungriga åttaåringar och läströtta trettonåringar. Att den innehåller – och förklarar! – ord som ambrosia och metamorfos bör inte avskräcka; barn som förväntas kunna läsa ”individuell utvecklingsplan” kan säkert klara ambrosia också. (Oj vad jag låter läraraktig nu, märker jag!)

Egyptiska myter är inte fullt lika vanliga i bokvärlden – tyvärr, eftersom de också är spännande. Skalbaggar, babianer och andra egyptiska gudar av Malin Lilja och Thomas Fröhling är en bra första genomgång som drar in läsaren i en diskussion genom frågor som ”Vad skulle du vilja vara gud över, om du fick välja? Och vilka egenskaper skulle du ha?” Den är därför väldigt praktisk att läsa tillsammans (barn och vuxna eller bara barn) och prata om under tiden

I den här boken faller jag pladask för bilderna, som är stiliserade med intryck både från egyptiska hieroglyfer och målningar och från tecknade serier. En och annan anakronism dyker upp som kul detaljer – balsamerarens saltkar ser väldigt modernt ut, liksom Hathors BH.

En nackdel är att gudarna är så många att berättelserna växlar aningen för snabbt. Det kan därför vara en bra idé att fortsätta läsningen efteråt; att stanna till vid en särskild händelse och prata lite mer.

Den nya naturserien för barn Känn igen 25 verkar lovande, att döma av boken Känn igen 25 blommor. Bilderna är detaljerat ritade och texten både intressant och trevligt skriven. ”Längs vissa sträckor finns det massvis av lupiner. Ibland tusentals. Som ett långt färgsprakande fackeltåg av lila, rosa, ljusblå, vita, gula, röda och mörblå blommor.” Jag får riktig lust att gå ut och leta lupiner bara av att läsa om dem!

Vissa av blommorna kan säkert barnen redan, andra, som gökärt och svärdslilja, kan vara nya bekantskaper även för vuxna. (Okay, för stadslollor som jag, då!) I vilket fall är de roliga att läsa om.

En sak jag har tänkt på under den senaste tiden är källförteckningarna i facklitteratur för barn – eller snarare, hur ofta de inte finns där. Jag märkte det första gången när jag läste Jonathan Lindströms Mysteriet döden (som annars är en alldeles utmärkt bok: spännande och tankeväckande om synen på döden och livet efter döden). ”Vi, ett litet folk i Sydamerikas skogar, brukar krossa våra dödas ben, blanda dem i en grönsakssoppa och äta upp dem”, säger en tecknad gubbe på sidan 19 och min läsning tvärstannade. Vilket folk då? Var då i Sydamerikas skogar? Hur vet man det? Inte så att jag tror att Jonathan Lindström fabulerar fritt, men det finns inget enkelt sätt att kontrollera, eller ens att få reda på mer. (För visst blev jag nyfiken!)

Därmed ska inte just den boken utpekas, i synnerhet som den är så bra för övrigt. Problemet är utbrett. I både nya och gamla läroplanen tjatas ständigt om källkritik, ändå är bibliotek och klassrum fulla av böcker som presenteras som ”faktaböcker”, men där författarna inte talar om var de har fått dessa ”fakta” ifrån.

Naturligtvis har barn ingen användning av långa källförteckningar och fotnoter som i vuxenböcker, men någon typ av antydan vore praktiskt: att författaren har läst de här böckerna, eller pratat med de här personerna, eller gått ut och studerat rådjuren i kikare.

Trevligt nog har alla de tre böcker jag skrivit om här en sådan antydan. Både Känn igen 25 blommor och Grekiska gudar: de tre bröderna tipsar om vidare läsning. Skalbaggar, babianer och andra egyptiska gudar tipsar om Medelhavsmuséet och tackar en egyptolog där. Det är inte särskilt uttömmande, kanske, men det visar i alla fall att ”fakta” inte är något som uppstår ur tomma intet.

I fortsättningen tänker jag försöka vara lite mer noga med att leta källor i böckerna jag tipsar om. Påminn mig ifall jag glömmer!

Jag vill tipsa om några böcker från förra året också, men nu är det här inlägget så långt att jag tror att jag får bryta och göra ett till.

Faktainköp från bokrean

Nu har bokrean börjat och jag har som vanligt köpt in en massa böcker till biblioteket. (Biblioteksrådet ska få köpa in fler böcker nästa vecka – det ska bli spännande att se vad de väljer!) Bland annat har det förstås blivit en hel hög faktaböcker. Det ska medges att jag inte hunnit läsa dem hela vägen igenom, men jag vill ändå ge lite snabbtips till den köpsugna bloggläsaren:

Oskar Eklund: Smyglunds deckargåtor. Deckarböcker kan man tycka vad man vill om, men böcker av den här typen, där läsaren själv ska lista ut svaret på gåtan, är inte bara otroligt populära utan också bra hjärngympa som kräver en klurig och uppmärksam läsare. (Av mitt eget sneglande i boken kan jag konstatera att jag själv inte är fullt tillräckligt klurig och uppmärksam alla gånger, men att det inte finns något som hindrar att en tioåring är det!)

Magda Eggens: Om stenarna kunde tala. Eggens har skrivit ett stort antal böcker om krigsupplevelser och flyktingar, både självbiografiska och fiktiva. Detta är en av de självbiografiska och lämpar sig såväl för egen läsning som för undervisning kring andra världskriget. Den är dessutom en av få böcker på denna lista som går att läsa i ett streck.

1000 frågor och svar och Hur du blir bäst på allt är båda två typiska sitta-och-bläddra-böcker; frustrerande för undervisningen men bra för att fylla på den kategori som tråkiga människor kallar ”värdelöst vetande”. 1000 frågor och svar håller sig till vetenskapliga kategorier som ”Vilka djur kan leva i polarområdena” och ”Hur tillverkas papper?” medan Hur du blir bäst på allt innehåller såväl ”Så gör du ett vattenur” som ”Så bekämpar du en vampyr”. Och varför inte? De fakta som sitter hårdast i hjärnan är väl ofta såna som smugit sig in helt apropå ingenting.

Elisabet Broomé: Godisakuten och Lekakuten, två relativt lättlästa tipsböcker. Den invändning jag har mot Godisakuten är densamma jag har mot de flesta kokböcker – de ”snabba” recepten är bara snabba om man har ingredienserna hemma. Som hjälp mot ett AKUT godisbehov är boken alltså kanske inte helt pålitlig. (Några moraliska invändningar mot böcker som lär oss äta rå marängsmet har jag däremot inte. Fortsätt med det!)

Johanna Westman: Första kokboken i världen innehåller recept av många olika slag, införda under rubriker som ”Medelhavsyra” och ”Köttbullskalas”. Recepten beskrivs på ett ganska enkelt sätt, men det kan nog vara bra om en vuxen är med i köket. (Och i affären.)

Rädda planeten! 101 tips på hur DU kan rädda världen är precis vad det låter, en miljöbok. (Det slår mig att social och politisk problemlösning inte räknas som att ”rädda världen” numera. Hm, en tanke värd att tänka fullt ut – någon annan gång.) Många tips är mycket handfasta, även om några kanske inte är riktade i första hand till barn. Men å andra sidan kan ju barnen säga åt sina föräldrar att t.ex. frosta av frysen.

Esbjörn Jorsäter: Teckna människor. Jorsäter har skrivit ett helt gäng lättlästa böcker om teckning, och de går alltid åt som smör i solsken. Jag har aldrig varit konstnärlig, men får ändå lust att ta fram ett ritblock när jag kikar i hans böcker.

Clive Gifford: Spioner, en bok i serien Fascinerande Fakta, lämplig från mellanstadiet och uppåt. Alldeles lätta är inte de här böckerna, men deras ämnen innebär att de är tilltalande för många barn. De barn som faktiskt läser den här boken får reda på en hel del, både tekniska och samhällsmässiga aspekter på spioner.

Bent Jørgensen: Märkliga djur är en av ett flertal naturvetenskapliga böcker som Jørgensen har skrivit. Jämfört med en del böcker på listan är de inte särskilt publikfriande, men väldigt sympatiska, med varma teckningar och saklig genomgång av ämnet.

Jonathan Lindström: Hjärnkoll: så funkar synen och medvetandet har många bilder och kort text, men ganska svåra tankegångar ibland. Vissa saker kan säkert också barn i yngre skolåldern förstå själva, men en del kan de nog behöva vuxenhjälp med – eller också får boken stå i bokhyllan och barnet ta fram den för att läsa här och där, år efter år… (Det var så jag läste Så funkar…-böckerna som barn, vilket lärde mig massor.)

Steve Alton/Nick Sharratt/Jo Moore: Från luft till snorkråka är en pop-up-bok om andningssystemet och blodcirkulationen, och en uppföljare till Från glass till bajs, som handlade om matsmältningen. Pop-up-böcker håller inte länge och blir sällan lästa från pärm till pärm (i alla fall i skolan), men de är så väldigt populära att jag tycker de är värda att köpa in ändå. Om alla barn som lånar dem lär sig en eller två saker blir slutresultatet en hel del ny kunskap. Däremot känns det just i den här boken som att själva pop-up-funktionen inte tjänar något syfte annat än just som underhållning. De gör inte illustrationerna tydligare – snarare tvärtom.

Samma sak gäller ”Miss Emily Sands” (Dugald Steer) Egyptens underverk – en kurs i egyptologi, men här är fickorna betydligt färre inte bara än i föregående bok utan också än i författarens egen Egyptologi, som varit mycket populär. Boken är en fiktiv dagbok från en arkeologisk resa med fakta och gåtor/pyssel insprängda. Utseendet andas tidigt 1900-tal, men varför spiralbindning? Det går sönder så rasande snabbt! Nåja, en del hinner väl barnen lära sig innan dess och jag vet att böcker om Egypten efterfrågats. (Nu när landet synts på nyheterna blir jag dock plågsamt medveten om att ”böcker om Egypten” på den svenska marknaden är synonyma med den här sortens böcker om den faraoniska tiden. För ingenting har ju skett på de senaste tretusen åren, eller hur…?)

Jag har dessutom köpt in några bilderböcker som mer eller mindre kan räknas till ”faktionens” område, alltså berättelser som antingen har fakta insprängda eller har som syfte att lära barnen någonting. En snabbgenomgång av titlarna och deras ämnen bara:

Mats Wänblad och Ingrid Flygare: Sifferjakten (matematik)

Tove Kullberg och Emma Adbåge: Tove Va-Va (hörselskada)

Lauren Child: Hjälp vår jord! (miljö)

Arne Norlin och Ingrid Flygare: Mini spelar fotboll och Minna hoppar höjdhopp

Pernilla Stalfelt: Från apglad till öronvax: en ABC-bok

Elisabet Broomé och Cecilia Nordstrand Alin: Hej lillebror (om en nyfödd baby)

Gunilla Ingves: Nalle Bruno och myrorna

Pust! Det blev inte ett måttligt långt blogginlägg – men kanske har ni hittat något ni själva har lust att köpa! (Om ni tycker jag gjort något felköp är ni naturligtvis välkomna att säga det i kommentarerna!)

Lysande böcker

Google påminde mig idag om att det är Jules Vernes födelsedag. Till hans ära vill jag därför påminna om ett par böcker som kom häromåret och som är spännande för Verneläsarna - eller som man kanske tvärtom kan läsa först, för att sen intressera sig för Jules Verne?

Lysande havsboken och Lysande rymdboken heter de, skriva av Nicholas Harris m.fl. och det ovanliga med dem är alltså att de lyser i mörkret. Praktiska för att ligga och läsa under täcket med ficklampa, med andra ord.´

Visst, det är en gimmick, men inget fel i det! Bilderna i Lysande rymdboken ger verkligen ett mäktigt intryck som gör att man intresserar sig ytterligare för texten. Samma information går kanske att få från andra böcker, men sällan samma känsla.

Lysande havsboken har en lite mer ovanlig nisch. Den tar upp olika aspekter av havet, från korallrev till utfiskning, men fokuserar framför allt på de varelser som är självlysande. Det blir rena thrillerkänslan för vår ficklampsläsare! Plankton ser ganska räliga ut när de förstoras ett hundratal gånger, och jag är ganska tacksam över att djuphavsmarulken inte är i naturlig storlek. Även den vuxna läsaren lär sig nya saker - inte visste jag att det finns vampyrbläckfiskar som "skrämmer bort sina angripare genom att plötsligt bli självlysande."

Behöver då barn lära sig allt detta, kan man fråga sig. Behöver och behöver. Inte för att klara skolan, kanske, men det är helt i linje med bloggmanifestet, enligt vilket allt som är spännande behövs. (Och en del som är tråkigt behövs ändå - men det mesta är inte tråkigt när det sätts i ett sammanhang på det här sättet!)

Hjärnbanken

Många barn på vår skola behöver lätta böcker som de känner att de kan ta sig igenom utan besvär. Samtidigt vill de förstås ha något spännande och intressant, och de älskar att läsa, så det behövs många böcker!

Jag är därför på ständig utkik efter lättlästa, roliga fackböcker som tar upp olika ämnen och som helst inte kostar för mycket.

Bonniers låda Hjärnbanken passade perfekt – och blev en omedelbar succé hos eleverna. Varje låda består av tolv titlar (i två exemplar var) plus kort med frågor och experiment. Egentligen är den förstås tänkt för klassrummen, men den funkar bra på biblioteket också. Eller varför inte hemma?

Några urval bland titlarna:

Akta dig! handlar om hur djur försvarar sig. Inte bara farliga djur, utan alla möjliga, från surikater till skorpioner. Enkla maskiner förklarar vardagliga uppfinningar som skruvar, ramper och kugghjul. Varning för halka handlar om friktion och vad människor och djur kan göra för att minska eller öka friktion. I Mat från jorden förklaras vad jord består av, hur komposter fungerar, med mera.

Böckerna täcker en större del av naturvetenskapen än de flesta faktaböcker av den storleken (även om dinosaurierna förstås dyker upp även här). Fastän de bara är 16 sidor långa har de innehållsförteckning, ordlista och ibland index (eller ”sakregister” som de kallar det). De är både spännande och lärorika, med många bilder som tydligt visar det texten pratar om. Väldigt praktiskt för elever i åttaårsåldern!

Ska jag ha någon invändning är det kanske att de är häftade och därmed mycket lätt går sönder. Men det är ju å andra sidan just därför de inte kostar mer än de gör.

Nicola Davies böcker om djur - med fakta du garanterat inte kände till

Jag älskar böcker om djur. Jag kan överhuvudtaget inte se en bok med titel som ”Katter”, ”Kaniner”, eller ”Kor” utan att börja bläddra. Men till och med för mig framstår utbudet ibland som ett gytter av likartade gullighetsprodukter om välmående fyrbeningar.

Nicola Davies’ böcker med Neal Layton som illustratör är något helt annat. De är till för barn som har stenkoll inte bara på katter, kaniner och kor, utan även älgar, ekorrer och elefanter. Barn som börjat tro att naturen inte har sådär värst mycket kvar att överraska med. (Samt naturligtvis för lika uttråkade vuxna.)

De hittills översatta böckerna heter Bajs: det onämnbaras naturhistoria, Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån. De överraskar garanterat. Naturen framstår plötsligt som mer spännande än någon science-fiction-bok. Eller vad sägs om parasiten cymothoa, som äter upp en fisks tunga och sen lever vidare i fiskens mun, som en ny tunga? Efter en stunds läsning i Vad är det som kliar? börjar det definitivt klia lite varstans, och för läsare i äckelåldern (som kan infalla lite när som helst) är den helt perfekt.

Bajs är, titeln till trots, inte fullt lika läbbig, men väldigt intressant! Man får till exempel veta att dyngbaggar är ganska kräsna av sig. När australiensarna importerade kor fattade inte de australiska dyngbaggarna vad komockor skulle vara bra för. De såg ju inte alls ut som kängurubajs! Komockorna fick ligga där de låg och blev boplats för massor av flugor – tills australiensarna började importera dyngbaggar som kunde hantera komockor.

Extrema djur är nog ändå min favorit. Här kan man känna sig lagom mesig som människa eftersom man inte kan överleva i 8 månader utan mat som isbjörnen eller frysas till is som skogsgrodan. För att inte tala om björndjur! Björndjur utnämns i boken till ”jordens tuffaste djur” och de är verkligen helt osannolika. De drar in sina ben och skjuter ihop sig till små tunnor (kryptobios) och sen överlever de vad som helst: upphettning till 150 grader, nerkylning till absoluta nollpunkten, högt tryck, röntgenstrålning, till och med att befinna sig i yttre rymdens vakuum. De ligger stilla tills faran är över och sen återgår de till sitt normala liv.

Björndjuret är min idol. Och Nicola Davies ligger också nånstans på idollistan.

Mina ursprungliga reaktioner på böckerna kan du läsa på Holmabloggen!
Fakta om Nicola Davies (på engelska)
Cracked.com: 5 Animals That Are Terrifyingly Hard to Kill (där björndjur förstås ingår)

Mer att läsa för barn och ungdomar:
Scott Westerfeld: Parasit (tonårsroman med vampyrtema där man också får veta mycket om spännande parasiter)
Thérese Bringholm: Fiskögon, sopor och annat smaskens, Sov gott: upp och ner och under vattnet (andra udda böcker om djurvärlden)

Mer att läsa för vuxna:
Hanna Kokko och Katja Bargum: Torsken som krympte (om evolutionsbiologi)
Olivia Judson: Dr. Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen (fackbok om biologi, uppbyggd som en sexfrågespalt)

Stefan Casta och Stora Musboken

Under konferensen Litteralund hade jag glädjen att få besöka Kulturens utställning om Stefan Casta: Stefan Castas gröna tråd. Casta har skrivit ett stort antal barn- och ungdomsböcker, gärna om djur och natur. Utställningen visar illustrationer från många av hans böcker, och eftersom han arbetar med illustratörer med väldigt olika stil blir utställningen både vacker och spännande. Den har förlängts till slutet av februari, så ni som kan, åk gärna in och titta!

Casta skriver både fack- och skönlitteratur. Av hans faktaböcker är jag allra mest förtjust i Stora musboken.

Att jag fallit pladask för just den boken beror förstås delvis på Staffan Ullströms fullkomligt ljuvliga illustrationer. Detaljrikedomen är nästan som ett fotografi, men samtidigt, på någon underlig vänster, mycket mer levande än de flesta fotografier. Att många av djuren i boken är jättesöta skadar inte heller. (Sen skulle jag väl inte precis vilja ha dem i källaren!)

Men även texten når här en charmnivå som är över till och med Castas vanliga.  Ta till exempel det här stycket om den bruna råttan: "[T]ill skillnad från husmusen, som nog trivs bäst på landet, har råttan helt andra visioner. Den är uppdaterad. Den vill bo modernt. Den vill ha tunnelbana och McDonald's!"

Att kunna kombinera det faktafyllda med det roliga på ett sånt sätt är en skön konst.

Stefan Castas senaste faktabok, En natt på jorden, handlar om maskar och är illustrerad av Anna Bengtsson (som också återgett trädens liv i den underbara Det kittlar när löven kommer). Jag har inte läst den än, men jag är väldigt nyfiken!

Monstermaffigt

Hela min fritid är just nu uppslukad av Fantastisk Filmfestival, som pågår i Lund. Fullt med skräck, science fiction och fantasy - för vuxna medlemmar.

För alla monsterälskande barn vill jag tipsa om en bok som har några år på nacken: Monster på vita duken av Jonas Andersson. Här blandas faktatexter med korta berättelser som slutar där det blir som mest spännande: "Minuterna kröp fram medan fartyget närmade sig den klippiga kusten. Med ett öronbedövande vrål reste sig en gigantisk skepnad upp ur vattnet nära klipporna. Det var Godzilla som återvänt!"

Som läsare blir man sugen på att se filmerna, och de flesta av bokens monster finns i filmer som är tillåtna åtminstone från elva år (vilket betyder från sju år i vuxens sällskap). Inte allihop - "Flugan" har till exempel femtonårsgräns - men tillräckligt för att inte göra den unga läsaren sur.

Dessutom blir man sugen på att hitta på egna slut på de spännande scenerna i boken, kanske göra en egen film, skriva berättelser, rita, eller klä ut sig!




Väljer man att klä ut sig eller göra film har man god hjälp av en annan bok, nämligen Måla roliga ansikten av Chris Caudron och Caro Childs. Här finns sminktips för gulliga hundar och kaniner, men också häxor, vampyrer, spöken och monster!

Själv gjorde jag en snabb och ganska slarvig sminkning ur minnet när jag skulle göra reklam för filmfestivalen. Bokens version är givetvis mycket snyggare!

Pris till Landet mellan floderna

Som ett första tips kommer här en nyhet: Carl von Linné-plaketten har delats ut till boken Landet mellan floderna av Ulf Sindt och Jens Ahlbom.

Jag blev väldigt förtjust när den här boken kom. Historia är ett typiskt ämne där bokutgivningen är ganska skev. Böcker ges ut som bara täcker vissa platser och tider, barn växer upp och tror att det bara var på dessa platser och tider som viktiga saker hände, de ger ut nya böcker som täcker samma platser och tider, och så vidare...

Det hände massor av viktiga saker i det gamla Mesopotamien. Vi vet att det hände viktiga saker - lite vagt sådär, efter att ha läst någon sida i läroboken i skolan. Sindt och Ahlbom går in på djupet: hur folk levde, hur de skrev, vad de gjorde när de blev sjuka, och så vidare. De väljer flickan Safia som huvudperson och gör därmed hela historien levande. Vi inte bara får reda på alla märkvärdiga saker sumererna i Mesopotamien upptäckte och uppfann, utan vi bryr oss om det.

Att det dessutom finns åtskilliga barn i Malmö och på andra ställen som själva har rötter i "landet mellan floderna" gör bara att jag blir ännu lyckligare för att boken finns. (Vadå? Mossigt med patriotism? Jamen då skulle vi kunna ta bort böckerna med svenska kungar, som i allmänhet betydde mindre för världshistorien än vad sumererna gjorde...)

Bloggmanifest: Behövs en blogg för barnfaktaböcker?

Behövs det bloggar som bara handlar om faktaböcker för barn? Ja, jag tycker nog det. Visst kan man få faktaboktips från andra bloggar (barnboksbloggen till exempel), men jag tycker man kan behöva påminna lite extra om faktaboken. Det finns fortfarande vuxna som hävdar att barn "inte läser" när de bara läser faktaböcker, som säger åt barn att inte välja en faktabok till bänkbok och recensioner, som tror att faktaböcker har man för att hämta fakta i, inte för att lustläsa...

Det är dessutom lite ont om faktaböcker. Inte när det gäller dinosaurier, kattungar och riddare, men inom de flesta andra områden är det ont om faktaböcker. Det är synd. Världen är full av spännande fakta som borde hamna i bokform lite oftare, särskilt för barn. Det skulle vara trist om barn växer upp i tron att världen är liten och ospännande och förutsägbar. (Men det gör de väl inte? Eller?)

Sen ska det erkännas att jag förmodligen kommer att smyga in lite länkar till artiklar och hemsidor emellanåt.

Finns det då inga andra bloggar som enbart handlar om faktaböcker för barn? Det kanske det gör, men jag har inte hittat dem. Länka gärna!